Laddar sidan
Diskonterat kassaflöde, multiplar och substansvärde - vad var och en förutsätter, och varför svaret alltid är ett spann.
Publicerad · Faktagranskad
Tre metoder används i praktiken. Diskonterat kassaflöde värderar bolaget som nuvärdet av framtida fria kassaflöden. Multiplar sätter ett tal gånger omsättning, EBITDA eller resultat, hämtat från vad jämförbara bolag sålts för. Substansvärde summerar tillgångarna minus skulderna. Ingen av dem ger ett facit: ett värde är ett spann, och det som avgör spannets bredd är antagandena, inte metoden.
Metoden prognostiserar de fria kassaflödena några år framåt, diskonterar dem med ett avkastningskrav och lägger till ett slutvärde för tiden efter prognosen. Den är teoretiskt riktigast och praktiskt känsligast: slutvärdet är ofta två tredjedelar av hela värdet, och det bestäms av två antaganden - diskonteringsräntan och den eviga tillväxten. Ändra endera med en procentenhet och värdet rör sig tiotals procent. För ett litet bolag med ojämna kassaflöden är DCF därför mer användbar som känslighetsanalys än som svar.
Enklast att räkna och lättast att missbruka. En multipel hämtad ur noterade bolag gäller inte ett ägarlett bolag med tio anställda: noterade bolag är likvida, har spridd ägarbild och bär inte nyckelpersonsrisk. Multipeln måste dessutom hämtas ur rätt bransch, inte ur ett genomsnitt. Och den ska ställas mot rätt tal - omsättningsmultiplar säger nästan ingenting för ett tjänstebolag där marginalen varierar.
Tillgångar minus skulder, justerat till verkligt värde. Metoden är relevant för fastighetsbolag och för bolag som ska avvecklas, och nästan alltid missvisande för ett tjänstebolag där värdet sitter i kundrelationer och personal som inte står i balansräkningen. Den fungerar bäst som golv: ett bolag är sällan värt mindre än sina nettotillgångar.
Beroende av ägaren är den vanligaste. Ett bolag där ägaren är säljare, produktion och kundrelation säljs med rabatt, eftersom köparen övertar en risk och inte en verksamhet. Därefter kundkoncentration: en kund som står för en tredjedel av faktureringen sänker värdet oavsett hur god marginalen är. Och sist bristande dokumentation - ett bolag vars siffror inte går att verifiera värderas försiktigt av den som ska betala.
Tre metoder räknas parallellt på bolagets egen bokföring för valt år: DCF med antaganden som startar i bolagets historik och jämförs med branschens kvartiler, multiplar mot branschtypiska nivåer, och scenarier på EBITDA-multipeln. Antagandena går att ändra och känsligheten visas som en matris, så att det syns hur mycket värdet hänger på just den ränta någon valde. Svaret presenteras som ett spann.
Qalkylera jämför era faktiska siffror mot rätt SNI-kod och storleksklass. Prova utan kort.